Åderbråck och missprydande blodkärl

Hur uppstår åderbråck?
Åderbråck eller venös insufficiens är en vanlig sjukdom som drabbar 30-50% av den vuxna befolkningen och blir vanligare med ökande ålder. Det finns en tydlig ärftlighet för åderbråck, men även andra faktorer som inverkar, t.ex övervikt, graviditet, arbete där man står mycket eller stillasittande arbete.

Det syresatta blodet transporteras ut i kroppens vävnader av artärer där blodflödet står under högt tryck tack vare hjärtats pumpkraft. Väl ute i vävnaderna avges syret och blodet samlas upp av små vener som undan för undan går samman till större vener och till slut återkommer blodet till hjärtat. Venerna är blodkärl med lågt tryck och för att blodet inte ska samlas i benen hos en stående människa har venerna inbyggda klaffar som hindrar ett backflöde. Muskelkontraktioner vid rörelse bidrar också till att transportera blodet till hjärtat.

I benen finns det ytliga vener som framförallt återför blod från huden och djupa vener som står för det huvudsakliga återflödet av blod. Men det finns också förbindelser mellan de ytliga och de djupa vensystemen som kallas perforanter, som i friska vener slussar blod från det ytliga vensystemet till det djupa.

Man skiljer framför allt på två former av venös insufficiens (vensjuka)

  • Djup venös insufficiens – Beror på skadade klaffar i det djupa vensystemet. Detta är den vanligaste formen av ”vensjuka” och står för drygt 60% av all venös insufficiens. Om man haft en djup ventrombos (blodpropp) är det framförallt denna form av insufficiens som följer. Symptomen utgörs av bensvullnad, ödem, missfärgning av huden, eksem och sår. Behandlingen är vanligen icke-kirurgisk, där kompressionsstrumpa är A och O.
  • Ytlig venös insufficiens – Beror på skadade klaffar i det ytliga vensystemet som gör att blodet stockar sig och över tiden vidgar venen. Ibland förvärras detta av att skadade klaffar i de sk perforanterna, med omvänt flöde, fyller på de ytliga venerna ytterligare. Detta ger upphov till det som vi i dagligt tal kallar åderbråck, vidgade, slingriga kärl, framförallt på underbenet, som kan ge klåda, eksem och hyperpigmentering p.g.a inlagring, av järnhaltiga nedbrytningsprodukter från blodet, i huden. Åderbråck kan även vara kosmetiskt störande. Behandlingen består av kompressionsstrumpa, ofta tillsammans med kirurgi, där den sjuka venen avlägsnas genom små hudsnitt. Efter detta går blodet istället i det friska djupa vensystemet och besvären går snabbt tillbaka.

För att skilja på de olika formerna av venös insufficiens brukar man inleda med en klinisk undersökning. I många fall behöver man gå vidare med en Duplex-undersökning där man med ultraljud kartlägger flödet i det djupa vensystemet och utesluter djup venös insufficiens. Duplex-undersökning kan även användas till att kartlägga perforanter och ytliga veners inträde i det djupa vensystemet.

Kirurgi
Om det är säkerställt att det föreligger en ytlig venös insufficiens kan den sjuka venen opereras bort. Oftast är venen sjuk ända upp i ljumsken, även om symtomen sitter på underbenet. Genom att operera bort venen från ljumsken till nedom knäet försvinner trycket och åderbråcket tillbakabildas. Ibland behöver man även stänga perforanter på underbenet. Efter operationen lindas benet med en kompressionslinda som skall sitta minst ett dygn. Därefter byter man till en kompressionsstrumpa som används dygnet runt i ett par veckor, därefter gärna dagtid ytterligare en tid, som avpassas individuellt. Du behöver inte ta bort några stygn.

Injektionsbehandling
Lokalt misspryande åderbråck kan ibland injektionsbehandlas med ett retande ämne (aetoxysklerol). Blodkärlet förstörs då av det retande ämnet och tillbakabildas. En viss missfärgning, ömhet eller förhådnad kan uppträda under en tid.

Ådernät
Missprydande ytliga små blodkärl kan sprutas med en stark koksaltslösning och försvinner då efter några veckor

Laser
En ny metod börjar nu tillämpas där man med laser stoppar blodflödet i de sjuka ytliga venerna (en kontrollerad ”blodpropp” skapas). Erfarenheterna av denna metod är dock begränsade jämfört med konventionell kirurgi, framförallt vad gäller långtidsresultat.